Jag hatar grupparbeten …

Det är roligt att läsa Kjell Albin Abrahamsons nya bok, Jag hatar grupparbeten. Jag vet att en del polacker anser att han framställer Polen på ett negativt sätt. Men jag tycker nog snarare att han framhåller mycket som är positivt med vårt grannland i söder och med människorna där. Och inte minst: han förklarar för oss, som har levt i ett icke krigsdrabbat land, varför polackerna tänker som de gör. Det behövs faktiskt ibland.
I Sverige har mycket fastnat i former som KAA har invändningar mot: såväl byråkratin som den mjäkiga snällheten. Vi får inte ha krav på människorna - i alla fall inte så länge de snällt står i köer och fyller i blanketter och uppträder som svenskar.
Kjell Albin Abrahamson ställer den intressanta frågan varför det fortfarande knappast talas om kommunismens brott, som frambringade många fler offer än nazismen. Han ser igenom myten att bakom de onda ledarna (Milosevic, Ceausescu, Honecker) står en elak kvinna – en tanke som har varit omtyckt åtminstone sedan Macbeths tid.
Han är alltid kunnig, påläst och skapar lust att ta reda på mer. Och så kommer han med så roliga udda fakta, som fäster sig i minnet. Som till exempel att Marshallhjälpen från USA till Europa efter andra världskriget innehöll 93 000 ton cigaretter. Eller att Brigitte Bardot betalar maten till några björnar i Bulgarien – betydligt bättre mat än vad befolkningen i trakten har råd med. Därför blir det som det blir med den maten. Sedan utreder han djurens alkoholvanor.
Gunilla

(Boken kan köpas till specialpris via webb-Bulletinen – se länk till höger).

Fantastiska Wroclaw

Wroclaw är en fantastisk stad. Jag vill bestämt uppmana alla som inte har varit där att omedelbart planera in ett besök.
Staden är över tusen år gammal har byggts på tolv av de större och mindre öar som uppstått när den stora floden Odra bildat delta trettiofem mil sydväst om Berlin. Öarna förbinds med över hundra broar, och vattnet är närvarande överallt i centrala stan. Gamla torget är en sevärdhet med sitt medeltida rådhus, med den moderna glasfontänen och inte minst med alla uteserveringar, alla konsthantverksbodar, pubarna och alla de utmärkta restaurangerna. Sitter man ner vid någon av uteserveringarna för att vila fötterna och förfriska sig lite, så vimlar det av ungdomar som spelar och sjunger, gycklar och visar akrobatkonster. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
En av stans turistattraktioner är Panorama Raclawicka – en otrolig målning, 114 meter lång och femton meter hög. Den visar slaget vid Raclawice 1794, då hjälten Kosciuszko gjorde uppror mot det ockuperande Ryssland. Bland sina soldater hade han bönder, beväpnade med liar och hackor. Tavlan är monterad i en rund utställningslokal, man står på ett podium i mitten och tittar runt – målningen visar olika delar av slaget och av människorna som deltog i slaget eller drabbades av det.
Staden har också ett universitet – en magisk pärla från barockens tid. Sigismund Fedyk skriver mer om det i webb-Bulletinen.
I Wroclaw finns (fanns) också det anrika hotell Monopol, där diverse notabiliteter som Adolf Hitler, Marlene Dietrich, Pablo Picasso gjort avtryck. Själv bidrog jag med att dödförklara en säng: den bröt helt enkelt samman när jag satte mig i den. Så länge vi befann oss i sängen jag fick hålla fast i mannen i mitt liv för att inte rulla ner på golvet. Nästa morgon gick jag ner till receptionen och anmälde missödet. Receptionisten (personalen var kommunistiskt kärv på det hotellet, vilket är ytterst ovanligt) spände ogillande ögonen i mig. Jag glodde tillbaka. Hon vann. Så kan det gå. Hotellet har nu stängt vilket är synd eftersom det också var ett hus med historia.
Många är lite oroliga för att inte kunna göra sig förstådda om de reser till Polen, men alltfler människor talar engelska, tyska och franska. Utbildningen i främmande språk har varit intensiv sedan muren mellan öst och väst föll. I Wroclaw talar många tyska och engelska – före kriget var Wroclaw en tysk stad, och många tyskar som har släktingar här återvänder för att se hur anförvanterna bodde före andra världskriget.
Till Wroclaw tar man sig än så länge enklast med bil, men i sommar öppnar Wizz Air en linje Malmö–Katowice, som ligger emellan Wroclaw och Kraków. Där kan man hyra en bil och köra till Wroclaw. Det går också tåg och bussar.
Gunilla

Vad vore Polen utan zubrówka?

Vad vore Polen utan zubrówka? Det kan man inte ens föreställa sig. Den gulbruna aromatiska vodkan som alla älskar och turisterna köper med sig hem. Vi brukar själva alltid packa ner ett par flaskor inför hemresan – och våra gäster uppskattar den både som drink och som snaps, inte minst på julbordet.
På midsommarafton hörde jag till min förvåning att amerikanerna inte får dricka zubrówka. Den vodkan smaksätts ju med bisongräs, och i bisongräset finns kumarin som är ett antikoagulerande ämnet. Kumarinet ansågs också kunna ge hallucinationer för att nu inte tala om afrodisiaka-effekten. 1978 portades alla vodkasorter med bisongräs i USA, och det är ju tråkigt för dem som bor där.
Zubrówkan anses ha uppkommit i Bialowierzas urskogar, där det fanns gott om bison. Det gräs som oxarna företrädesvis åt kallades bisongräs, och någon kom på att stoppa ett eller ett par strån i sprit. Det blev förstås en succé. Gräset, som man åtminstone förr inte fick föra ut ur landet, har stark smak, och det räcker verkligen med ett strå till en flaska – jo, vi bröt mot reglerna, men bara en gång.
Drinken som innehåller zubrówka har många namn: Szarlotka (dvs. äppelkaka) eller Bison är vanligast i Polen har jag förstått. Vi kallar den Suwalkis skräck eftersom vi drack den första gången på en pub i den numera moderna staden uppe i Polens nordöstra hörn. Ingredienser: en tredjedel zubrówka, två tredjedelar äppeljuice. Is. En florstunn äppelskiva som dekoration. Serveras iskall. Man kan förstås variera receptet: byt äppeljuicen mot söt eller torr cider, så får man en mousserande drink. Eller ta lite äppelkoncentrat i zubrówkan och späd med champagne. Smacznego!
Gunilla

Kan man göra vodka på vad som helst?

Det finns de som anser att ordet "vodka" är ett annat ord för "sprit". Men det är däremot inte "whisky" – det finns bestämmelser för vad som får kallas whisky: det görs på spannmål och vatten, det måste lagras minst tre år för att få kallas whisky, osv. Benämningen är skyddad sedan länge – även om du gör allt annat rätt, så kan du inte använda vindruvor och kalla det druvwhisky.
Med vodka är det annorlunda – så har det beslutats efter flera månaders debatt i EU. Sverige, Polen och Finland (i princip de länder som producerar vodka) menar att benämningen vodka bara ska få användas om alkohol som destilleras av potatis, säd eller melass.
EU-parlamentet har idag beslutat att vilken sprit som helst kan kallas vodka. Du kan utgå från bananskal om du vill – får du bara ihop en alkoholhaltig dryck är det OK att kalla den vodka – bara du skriver ut på etiketten att det är bananskalsvodka. Slaget om vodkan är förlorat!
Gunilla

Miedzyzdroje våren 2007

Alla människor har ju varit på spa i Polen, så för en tid sedan beslöt vi att resa ner till vänlighetens och de milda massöshändernas land.
Vi begav oss till Miedzyzdroje efter rekommendation av goda vännen Janka.
Redan överresan blev lite kul, hytterna var i princip slut – det fanns bara en lyxhytt ledig. Den var inte särskilt dyr, så vi tog den. Vi hade fönster med utsikt rakt föröver. Östersjöns månbelysta vatten klövs av fartygsstäven. Det var vackert, trolskt, sinnligt.
På morgonen väntade en taxi utanför, och vi var snabbt i Miedzyzdroje.
Efter frukosten gick vi till vår första behandling, och avverkade sedan på ett par dagar massage på de flesta kroppsdelar samt mani- och pedikyr.
På eftermiddagarna såg vi oss omkring i Miedzyzdroje – det var härligt att spankulera längs strandpromenaden med dess fiskrökerier. Jag tog lite bilder http://bulletinen.org/BloggMal/index.html
Längre fram på sommaren badar man förstås – Miedzyzdroje har gott om turister.
– Efter påsk är här fullt av golfspelare, sa hotellvärden. Sedan kommer badturisterna.
Bonus var att hotellet hade fri och trådlös internetuppkoppling, jag kunde uppdatera webb-Bulletinen varje dag.
Gunilla