tisdag, augusti 21, 2007

Polsk miod på Systembolaget

I inkorgen hittar jag idag ett mail från Johan, som påpekar att Systembolaget säljer polsk miód.
Så är det: Jagwiga, Korzenny och Piastowski.
Mjödhamnen AB, som Johan sannolikt driver, importerar till Bolaget.

Jag ser på Johans sajt miodhamnen.se att polsk mjöd görs på honung och vatten som lagras. Sedan tillsätts kryddor eller kanske bär.
Min kunskap om miód är rätt begränsad - jag dricker det gärna när jag går på krogen i Polen. Det kan serveras som aperitif eller efter maten.
Jag har alltid trott att man gör det på olika sätt i olika delar av landet - därför att det har smakat olika i olika städer. Förmodligen har det berott på att olika krogar serverar olika märken.
I Szczecin har miód haft smak av malört - som torr vermouth; i Kraków för många år sedan minns jag det som rödvin med kanel och honung. Jag har alltid fått det serverat varmt i ganska små glas.
Bolaget har inga tips om hur miód ska drickas, men på mjodhamnen.se finns mycket information.
Gunilla

Kulinariska Polen

Polsk sill vann första pris i Norge

Polska kockar vann första pris i recepttävlingen på Norges Fiskfestival i början av augusti. Tre kockar från Regina Hotel i Warszawa tävlade med tre rätter som förenar det traditionella polska köket med modern matlagning.
1. Råbiff på sill med kaviar och vaktelägg;
2. Sillcanneloni med rökt lax, sallad på karljohanssvamp och zurek-soppa;
3. Sillsallad med orientaliska kryddor, rabarber grapefrukt och rödbetssås.
I juryn ingick också barn, som har mest ofördärvade smaklökar.

Nyheten hittar jag på Fishupdate.com.
Kockarna heter Pawel Oszczyk, Marek Burkacki och Piotr Mangos.
Jag tycker det är formidabelt med människor som har en så kreativ fantasi i köket.
Det här verkar ju vara en krog att uppsöka vid nästa Warszawaresa.
Gunilla

måndag, augusti 06, 2007

Blir det nyval eller ej? Och i så fall varför?

Den stora frågan i aktuell polsk politik är ifall det blir nyval eller ej.
Och i så fall varför – vem har drivit fram det, vilka dolda avsikter ligger bakom, vem tjänar på det och vad?
Är det bröderna Kaczynski som inte vill tappa 48 miljoner i partistöd? Var det i så fall också det som låg bakom när jordbruksminister åkte ut ur regeringen?
Eller tror PiS att partiet har folket med sig och går mot en seger och skulle kunna bilda egen regering efter ett val – utan att behöva ta hänsyn till besvärliga småpartier som ska ha ohemult stort inflytande för att rösta med den koalitionsregering de faktiskt sitter med i?
Lepper, som nu spelar den sårade oskulden, har han något kort i bakfickan som får tvillingarna K att backa?
Tabloidtidningen Fakt har under alla förhållanden noterat att förre presidenten Aleksander Kwasniewski motionerar och bantar. Och det, konstaterar tidningen, har varit likadant när det drog ihop sig till presidentval förr om åren.
Sedan återstår ju att se om resultatet blir det väntade: en slankare och friskare president. Och vad hon i så fall kommer att heta. Ja - eller han, förstås.
Gunilla

lördag, augusti 04, 2007

Sztuka miesa

– Sztuka miesa (En bit kött), sa jag med ett skratt till min vän Dorota när vi letade bland köttbitarna i kyldisken. Sztuka miesa brukade de servera på gamla Pod Kominkiem i Suwalki i nordöstra Polen på 60-talet. Jag tyckte att det var rätt udda med en maträtt som hette *en bit kött*. Och till det serverade de klumpig potatismos.
– Åååh, sztuka miesa, sa Dorota drömskt. Det som är så gott …
Här uppstod en kulturkrock.
Jag mindes en fattig krog på landet för fyrtio år sedan, trist miljö, oengagerad personal, oinspirerad mat. Jag såg framför mig senigt kött, potatismos med hela potatisbitar.
Dorota mindes söndagsmiddagarna i sin polska familj: Sztuka miesa är en bit fint oxkött, sa hon. Det får koka i buljong och är jättegott. Och potatismos lagade man på ett annat sätt än i Sverige. Man kokte potatisen tills den nästan var helt sönderkokt. Sedan hällde man ut vattnet och stänkte över smält smör. Läckert, sa Dorota.
Lite snopet erinrade jag mig att jag nyligen såg något liknande på en bra restaurang i Sverige: på menyn beskrevs det som ett sätt att ta vara på potatisens fina smak.
Kanske är detta ett gammalt sätt att tillreda potatis, kanske har det gått ur modet. Kanske är det på väg tillbaka. Som ung gäst i det kommunistiska Polen förutsatte jag att vi i Sverige gjorde saker på det rätta sättet.
Idag har jag ätit mycket gott på många polska restauranger. Pod Kominkiem i gamla Suwalki hade inte stått sig i den moderna konkurrensen. Inte heller mot den måttligt stimulerande svenska ringbaren på 60-talet. Men de hade uppenbarligen koll på att potatismos inte måste vara vispad med elvisp.
Gunilla

Trådlöst

Vid en resa till Malaga nyligen fann jag att det inte var helt lätt att plocka fram laptopen och uppdatera blogg och Bulletin. Trådlöst hade inte riktigt kommit till södra Spanien. Expediten på ett Internetcafé förklarade att spanjorerna var lite efter vad gäller kommunikationer. På ett annat ställe hade de trådlöst internet - men det gick inte att komma in på det. Fel uppstod hela tiden.
Jag tänkte med saknad på påskveckan i Miedzyzdroje, då vårt eget hotell hade tre nät, som gick att komma åt överallt. Även de andra hotellens nät låg tillgängliga. Och försommarens rundresa i Ungern medförde inte heller några problem. Antingen hade hotellet gratis trådlöst, eller så kunde man hyra in sig för en billig penning.
Man tar lätt för givet att allt bara blir bättre och bättre. Det blir det inte.

Gunilla
lite misslynt över sakernas tillstånd