Wroclaw är en fantastisk stad. Jag vill bestämt uppmana alla som inte har varit där att omedelbart planera in ett besök.
Staden är över tusen år gammal har byggts på tolv av de större och mindre öar som uppstått när den stora floden Odra bildat delta trettiofem mil sydväst om Berlin. Öarna förbinds med över hundra broar, och vattnet är närvarande överallt i centrala stan. Gamla torget är en sevärdhet med sitt medeltida rådhus, med den moderna glasfontänen och inte minst med alla uteserveringar, alla konsthantverksbodar, pubarna och alla de utmärkta restaurangerna. Sitter man ner vid någon av uteserveringarna för att vila fötterna och förfriska sig lite, så vimlar det av ungdomar som spelar och sjunger, gycklar och visar akrobatkonster. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
En av stans turistattraktioner är Panorama Raclawicka – en otrolig målning, 114 meter lång och femton meter hög. Den visar slaget vid Raclawice 1794, då hjälten Kosciuszko gjorde uppror mot det ockuperande Ryssland. Bland sina soldater hade han bönder, beväpnade med liar och hackor. Tavlan är monterad i en rund utställningslokal, man står på ett podium i mitten och tittar runt – målningen visar olika delar av slaget och av människorna som deltog i slaget eller drabbades av det.
Staden har också ett universitet – en magisk pärla från barockens tid. Sigismund Fedyk skriver mer om det i webb-Bulletinen.
I Wroclaw finns (fanns) också det anrika hotell Monopol, där diverse notabiliteter som Adolf Hitler, Marlene Dietrich, Pablo Picasso gjort avtryck. Själv bidrog jag med att dödförklara en säng: den bröt helt enkelt samman när jag satte mig i den. Så länge vi befann oss i sängen jag fick hålla fast i mannen i mitt liv för att inte rulla ner på golvet. Nästa morgon gick jag ner till receptionen och anmälde missödet. Receptionisten (personalen var kommunistiskt kärv på det hotellet, vilket är ytterst ovanligt) spände ogillande ögonen i mig. Jag glodde tillbaka. Hon vann. Så kan det gå. Hotellet har nu stängt vilket är synd eftersom det också var ett hus med historia.
Många är lite oroliga för att inte kunna göra sig förstådda om de reser till Polen, men alltfler människor talar engelska, tyska och franska. Utbildningen i främmande språk har varit intensiv sedan muren mellan öst och väst föll. I Wroclaw talar många tyska och engelska – före kriget var Wroclaw en tysk stad, och många tyskar som har släktingar här återvänder för att se hur anförvanterna bodde före andra världskriget.
Till Wroclaw tar man sig än så länge enklast med bil, men i sommar öppnar Wizz Air en linje Malmö–Katowice, som ligger emellan Wroclaw och Kraków. Där kan man hyra en bil och köra till Wroclaw. Det går också tåg och bussar.
Gunilla
