Det är roligt att läsa Kjell Albin Abrahamsons nya bok, Jag hatar grupparbeten. Jag vet att en del polacker anser att han framställer Polen på ett negativt sätt. Men jag tycker nog snarare att han framhåller mycket som är positivt med vårt grannland i söder och med människorna där. Och inte minst: han förklarar för oss, som har levt i ett icke krigsdrabbat land, varför polackerna tänker som de gör. Det behövs faktiskt ibland.
I Sverige har mycket fastnat i former som KAA har invändningar mot: såväl byråkratin som den mjäkiga snällheten. Vi får inte ha krav på människorna - i alla fall inte så länge de snällt står i köer och fyller i blanketter och uppträder som svenskar.
Kjell Albin Abrahamson ställer den intressanta frågan varför det fortfarande knappast talas om kommunismens brott, som frambringade många fler offer än nazismen. Han ser igenom myten att bakom de onda ledarna (Milosevic, Ceausescu, Honecker) står en elak kvinna – en tanke som har varit omtyckt åtminstone sedan Macbeths tid.
Han är alltid kunnig, påläst och skapar lust att ta reda på mer. Och så kommer han med så roliga udda fakta, som fäster sig i minnet. Som till exempel att Marshallhjälpen från USA till Europa efter andra världskriget innehöll 93 000 ton cigaretter. Eller att Brigitte Bardot betalar maten till några björnar i Bulgarien – betydligt bättre mat än vad befolkningen i trakten har råd med. Därför blir det som det blir med den maten. Sedan utreder han djurens alkoholvanor.
Gunilla
(Boken kan köpas till specialpris via webb-Bulletinen – se länk till höger).
